Så plötsligt sprack himlen upp
och för en sekund
var allt som kallas gråväder
som bortblåst.
Masten stod fastfrusen i det ljumma kölvattnet och bildade ett torn mot det som jag är rädd för kallas heligt.
En mild bris svepte in över däck
– en hägring från ett hemland
som jag inte visste fanns.
Till minne av Anna-Lisa Persson (1915-2015)
Тогда вдруг небо взорвалось
и на секунду
было все, что называется серая погода
как сдуло.
Мачта застыла в теплом следе и образовала башню против того, что, как я боюсь, называется святым.
Слабый ветерок пронесся по палубе
- эмиграция с родины
что я не знал, что существует.
Памяти Анны-Лизы Перссон (1915-2015)
