I en pendeltågskupé
Tom, så när som på mig
Tyst, så när som på susandet
Sitter jag och betraktar mig själv
I det kolsvarta fönstret
Klockan har passerat midnatt
Och nederlaget är ett faktum
Medan gatlyktorna far förbi utanför
Förbannar jag dem, en efter en
Tåget rullar alltjämt på
Tillbaka till förlustens domän
Tillbaka till besvikelsens förnedrande tystnad
Tillbaka hem, destination ingenstans
Vad gör jag för fel?
В купе пригородного поезда
Том, так когда на меня
Тихий, так когда как на Сусен
Я сижу и считаю себя
В окне углерода
Часы прошли полуночи
И поражение является фактом
В то время как уличные лампы отец мимо снаружи
Я проклинаю их за другим
Поезд все еще катится на
Вернуться к домену потери
Вернуться к деградирующей тишине разочарования
Домой, пункт назначения нигде
Что я делаю неправильно?
