Oh Lorien din vinter kommer
lövlös i hettens tid,
i älven faller trädens löv
och flyter bort i frid.
oh Loriel
Jag bodde långa
tider här på din fagra strand
och helt förgänglig
grodde jag av dina
blommor åt mig band.
Och än jag sjöng mina sånger om skepp
var finns ett sådant ett
som kommer över öppet hav
för att hämta mig
О, Лориен, твоя зима приближается
безлистный в жару,
листья реки падают
и уплывает в мире.
о Лориэль
Я жил долго
раз здесь, на вашем прекрасном пляже
и полностью скоропортящийся
Я вырос из твоего
цветы для меня ленты.
И чем я пел свои песни о кораблях
где один такой
пересечь открытое море
чтобы получить меня
